Artikel från Året Runt, nr 10, 2004.
Medicinspecial: Håravfall
Jag känner mig jättefin i mitt nya hår
I 20 år led Maj alla tänkbara kval på grund av
sitt allt
tunnare hår.
- Jag kunde inte se mig själv i spegeln, berättar hon.
Räddningen blev en artikel i Året Runt som Maj läste.
Skribent: Lotta Mellberg, Året
Runt.
Foto: Leif Hansson, Pressens Bild, Sjöberg
och Aftonbladet.
När Maj Karlsson i Borås var 20 år började
hon tappa håret. Alla andra i den stora famlijen om nio personer
hade riktig hästman, men Majs hår blev bara tunnare med
åren. De första tio åren har hon helt lamslagen.
Att vara så tunnhårig så att hjässan lyser
igenom kan kännas hur eländigt som helst för en ung
kvinna. Men när Maj var i 30-årsåldern bestämde
hon sig för att göra något åt problemet. Kosta
vad det kosta ville.
- Jag ville inte visa mig bland folk.
I tio års tid testade jag allt som skulle
ge tjockare hår. Men trots alla pengar jag la ut var det ingenting
som hjälpte. När jag tittade mig i spegeln såg jag
bara mitt tunna eländiga hår. Det låter kanske
löjligt för andra, men det för förfärligt.
Maj jobbade på den tiden med uppsökande verksamhet hos
Frälsningsarmen. Hon ville klä upp sig och vara fin när
hon gick till jobbet. Men det spelade ingen roll hur mycket hon
ansträngde sig.
- Nej, jag ville inte visa mig för folk.
Tillslut gav hon upp alla försök att få någon
ordning på håret. Men hon kunde inte acceptera sitt
utseende. Ingenting var riktigt rorligt.
- Innert inne fortsatte jag att hoppas att jag skulle kunna hitta
något sätt att få tillbaka håret.
Maj gick till sin hudläkare varje år, men han hade ingen
lösning på hennes problem. På läkarens inrådan
försökte hon med olika medel som skulle masseras in i
hårbotten, men håret blev inte tjockare hur mycket hon
än smorde in sig. En av behandligarna innebar att man först
tappade ganska mycket hår för att man sedan skulle få
tillbaka det.
Det var hur förfärligt som helst. Jag grät bittra
tårar. Tänk dig själv att smöja in något
som gör att du tappar det lilla du har. Inte tusan vågade
jag lita på att det skulle komma nytt. Jag var försås
livrädd att jag slulle bli av med den lilla kalufts jag ändå
hade. Det var hemskt, minns Maj.
Doktorn sa att mitt håravfall berodde på manliga hormoner,
men det struntade väl jag i. Jag ville få hjälp
och när jag hittade den första artikeln om Mikro-lock
i Året Runt blev jag överlycklig!
Mickro-lock är en teknik som går ut
på att man fäster in extra hår i kundens eget hår.
Repotaget tände ett hopp i Maj. Hon visade texten för
doktorn, men han ställde sig kallsinnig, det var förstås
ingenting som landstinget kunde betala.
Förstår du hur jag mår? Frågade jag honom.
Men det gjorde han inte. Han bara upprepade att håravfallet
berodde på manliga hormoner. Han kunde inte fatta att jag
led av mitt tunna hår. Är det inte konstigt att inte
läkare kan sätta sig in i sådana saker?
Jag kunde ta hela värden i famnen.
I fyra års tid fick Maj nej. Hon hade inga pengar att själv
betala för Micro-lock och håret blev tunnare för
varje år. När Maj blev kallad till läkaren det fjärde
året frågade hon sköterskan varför hon skulle
gå dit över huvud taget. Men sköterskan insisterade.
Under besöket kallade doktorn in en kvinnlig kollega, som skulle
hjälpa honom att bedömma min begäran om pengar till
Mikro-lock. Hon kastade en enda blick på mig och sa:
”Det är ju ett solklart
fall. Det är ju klart att Maj ska få hjälp, så
där kan hon ju inte ha det”.
Sedan dess får Maj hjälp. Hennes landsting betalar för
extrahåret och Maj betalar själv 500 kr per gång
– ungefär som ett normalt frisörbesök.
Maj har vid det här laget använt Mikro-lock i fyra år
och är nästa veteran på området. Hon har hela
tiden gått hos Hårteknik i Göteborg, som ligger
bäst till med tanke på att Maj bor i Borås. Där
får hon hjälp av hårteknikern Marianne Johansson
som med van hand flätar fast det nya håret. Tekniken
påminner om det minutiösa arbete som en perukmakare ägnar
sig åt.
Mer än 20 års helvete var över.
När jag kom ut efter första besöket kunde jag ta
hela värden i famn. Mer än 20 års helvete var över.
Jag var så glad att jag grät, säger Maj.
Och fortfarande känns det lika härligt efter varje besök.
"Jag är så nöjd
att det knappt går att beskriva med ord. Jag känner mig
jättefin i mitt nya hår"
|
